Tittar på Sanning och konsekvens på trean som handlar om barn som dör i magen i slutet av graviditeten och är så otroligt tacksam och glad att jag sökte vård som jag gjorde när jag var gravid med Justus. Tänk om jag inte hade känt efter riktigt eller att jag inte hade blivit tagen på allvar på förlossningen. Då hade vi inte haft världens finaste Justus hos oss! Tål att tänkas på då och då känner jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar