Molly väntar på bussen i sin fina nya mössa!
Hemma hos Annika pratade vi om blodincidenter (vilket ord!) och då sa jag att våra barn, peppar peppar, aldrig hade råkat ut för någon olycka. Det skulle jag aldrig ha sagt!
När jag höll på med middagen hörde jag världens smäll följt av Justus skrik och gråt. När jag kom ut i vardagsrummet låg Justus ner med en stor köksstol över sig. Han hade väl ramlat och hållt i den och fått med sig den ner. Stackars liten!
Som tur var så kom Patrik hem ganska precis när det hade hänt så han kunde lugna oss och så ringde jag till 1177 där jag fick besked om att det inte var så farligt om han hade varit vid medvetande hela tiden och hade aptit. Så nu sover han gott med en svullen näsa!