En olycka kommer sällan ensam...

I går vankades det både dopmässa i Eriksfältskyrkan och senare dop för Nora, som är Majas kusin.
Patrik stannade hemma från dopmässan så jag åkte iväg med barnen själv. Mötte upp mamma och lyfte ur Molly från bilen och gick runt för att ta ur Justus. När jag backade bak så satte jag foten på en isfläck och skrapade upp knäet. Men det värsta var att jag tappade Justus rakt ner i asfalten. Som tur var så hade han mössa på sig som dämpade lite men en ordentlig bula fick han. Vi höll koll på honom under tiden i kyrkan och efter ett tag lugnade han sig, åt en banan och blev sig själv igen. Och när han väl somnade sov han inte så jättelänge så det var nog ingen fara med honom.

Noras dop var fint och alla barn skötte sig fint. Det bjöds på smörgåstårta och goda muffins och sen var det hemfärd igen.

Väl hemma åt vi lite soppa, barnen badade och Justus somnade. Då var det Mollys tur att skada sig. Hon skulle luta sig bakåt i soffan men missbedömde avståndet och drämde bakhuvudet in i fönsterkarmen. Trodde först inte det var så allvarligt, men såg ganska snart att det blödde lite. Jo, ett snyggt jack har hon nu i bakhuvudet men verkar inte så bekymrad över det. Vi tejpade det lite grann och brydde oss inte om att åka in och kolla det.

Och i morse var det Justus tur igen. Han ramlade på något och fick en fläskläpp och så lite blod på det.

Men nu känns det som att det är över med olyckor för den här gången. Tre stycken får räcka...